Jannecke Schulman, som bott i föreningen från första början beskriver våra hus med glöd i ögonen:
”De så kallade Palmehusen på Vällingbyhöjden var förebild för vårt radhusområde och ett gäng hugade spekulanter var på studiebesök hemma hos oss och som jag minns det var även arkitekten där. Det var väldigt fint tyckte alla. Men uppmärksamma personer (kvinnor) bland besökarna konstaterade att det var väldigt dåligt med förvaringsutrymmen för t ex kappsäckar och annat skrymmande, och när de frågade arkitekten om det fick de det något förbluffade svaret: – ”Dom får man väl kasta när man använt dom”. Nu blev det ju ändå gott om utrymme i våra källare – så den frågan löste sig ju.
Husen är väldigt typiska för femtiotalet. Sovrummen är små och de gemensamma ytorna är generösa. Tanken var ju att man skulle umgås – inte stänga in sig hos sig själv. Och man skulle ha arbetskök – man skulle ju inte äta arbetslokalen. Men husmor skulle kunna ha kontakt med familjen genom glasväggar och skjutluckorna. Och man hade möjlighet att kunna få diskmaskin i köket – vilket var något mycket ovanlig på den tiden. Det var en inbyggd rund golvmodell som öppnades upptill. Typiskt för femtiotalet är också de påkostade materialen – såsom hallgolven, parketten, de öppna spisarna.”
Janneckes skildring av livet på vår kulle kan man läsa här i sin helhet.
Radhusen ligger i Hässelby Södra Villastad, strax väster om Bromma, med promenadavstånd till Hässelby Strand där tunnelbanans gröna linje avgår ifrån.
Våra hus är högt och lugnt belägna på en kulle norr om Hässelbys begravningsplats. Att promenera ner till strandbadet tar ca 5 minuter och är underbart under varma sommardagar, vi har ytterligare tre allmänna bad inom 20 minuters promenad, Maltesholmsbadet, allmänna badet och Kaananbadet. Vid Kaananbadet finns ett underbart trädgårdscafé som har öppet året runt och serverar fantastisk mat.
Vill man ut och gå i naturen finns Grimsta Naturreservat och Friluftsområdet Lövsta-Kyrkhamn-Riddersvik precis runt knuten. Vi har även vackra Riddersviks Gård som bland annat bjuder på ett fantastiskt midsommarfirande (om man då inte vill bli kvar på stigen och fira med grannarna). Även musikslottet, Hesselby Slott, bjuder in till en hel del evenemang under året såsom tivoli, folk festival och auktioner.
Precis nedanför vår kulles norrsida finns en hundpark och förskola till barnen i området, det är också här som starten för Hässelbyloppet går. För den som är båtintresserad finns fyra båtklubbar inom 30 minuters promenad att vara medlem i (Hässelby Sjösällskap, Strandliden Båtklubb, Hässelby Strands Båtklubb och Grimsta Båtsällskap) och således få tillgång till Mälarens båtliv och genom slussning även vår vackra skärgård. För den som är ivrig finns möjlighet för vinterförvaring av båten på varvet till Råcksta Sjöhage – IRS.
För den som vill uppleva en bit historia rekommenderas en mysig söndagspromenad till Museet Kvarnvikens Kvarn & Såg, under de årliga kvarndagarna kan man även komma dit för att titta på kvarnen och köpa egenmalt ekologiskt mjöl från kvarnen. Läs gärna också vad Stockholmshem har skrivit om livet i Hässelby. En av våra medlemmar beskriver livet i Radiohusen såhär:
”Vårt boende är en skön blandning av närhet till stadspulsen, med allt vad det har att erbjuda, samtidigt som det är skönt att komma hem till lugnet på kullen och närheten till ett härligt liv i naturen. Där barnen kan springa till lekparken och vi föräldrar kan njuta av deras lek från köksfönstret.”
Text om föreningen Surkullan skriven av Rävjägaren
Bloggaren, Gustav Bergström, som skriver om arkitektur, inredning, byggnadsvård och Stockholmshistoria under namnet Rävjägarn har beskrivit vår förening på detta sätt.
SÅ HÄR BÖRJADE DET
Nedanstående text publicerades i Vecko-Journalen nr 22, 1959. Tidningsnumret kostade 1kr. Texten finns även
tillgänglig i originalformat.
De byggde sitt eget rad(io) hus!
”Skulle ni vilja slå er samman med arbetskamrater och bygga ett gemensamt radhus? Det har några av radions
medarbetare gjort och bildat Sveriges unikaste kollektiv i Surkulla utanför Vällingby. Vi har besökt
gemensamhetshuset med de sex högindividuella familjerna!
Av Anita Lagercrantz
Skulle ni vilja flytta ihop med era kolleger och era närmast vänner? Skulle ni vilja träffa dem dagligen och dela ljuvt och lett såsom tomt, tvättstuga, bastu, garage, resor till och från arbetet? Inte tyckte vi projektet lät lockande men faktum är att sådant kan gå mycket bra. T. o. m. när kontrahenterna är sådana utpräglade individualister som skådespelare, journalister och radiofolk.
Eller kanske just då.
Det är framför allt radiofolket som är primus motorer i ett nytt radhusområde vid Hässelbystrand nära Vällingby. Det hela är organiserat som bostadsrättsförening och det område där så många av de populära tjänstemännen i Sveriges älskade Radio, delar äng och bete heter SURKULLA. Ändå bor där inte en enda radiokritiker. Och från utsidan ser radiomänniskornas radhus mest ut som glädjehus i arabkvarter. Insidan är dock annorlunda – arkitektgenialisk, renlinjig, arbetsbesparande, hygienisk och med himmelsrent ljus silande från alla håll och kanter.
Men för att börja från början så begynte det med att Radiotjänst importerade en finländare som heter Allan Schulman. Det blev fjortonde gången på femton år hans familj fick flytta. Eftersom denne hårt prövade man inte hade pengar nog att bygga sig ett eget drömhus övertygade han kolleger och vänner det lämpliga i att hjälpa till – och bilda en radhus-bostadsrättsförening. Helst på en kulle i Hässelbystrand som hette Surkulla där redaktör Schulman förälskat sig i utsikten över Mälaren.
Många blev intresserade och 1956 rullade det hela i gång, naturligtvis med tusen besvärligheter och ideligen uppdykande hinder. Martin Ljung, Charlie Norman, Simon Brehm, Gunwer Bergkvist och många fler tröttnade på att vänta, hittade annat och hoppade av. De uthålliga var överens om att ersättarna måste vara människor med någorlunda samma läggning och ovanor. Annars kunde det bli otrevligt att vara grannar och träffas på föreningens styrelsesammanträden.
Ingen som kunde tänkas bli chockerad och intresserad av att skådespelare och likställda själva kan skaka mattor och ryta åt sina familjer skulle få vara med och leka. Några ingenjörer och lärare befanns värdiga, tre representanter för den luttrade pressen fick vara med. Läkarkåren ansågs ha sett det mesta i livet och eftersom sjukhusväsendet i landet alltmer består av väntelistor och papperskvarnskarusell var det klokt att välja många doktorer till grannar. Två allmänpraktiker, en tandläkare, en kirurg och för säkerhets skull en psykiatriker, fick man plats med. Surkulla-mammorna som i de flesta fall har minst tre, ofta förkylda ungar, önskar sig en öron- näsoch halsspecialist om något av husen skulle bli ledigt. Men de borde sannerligen vara nöjda med servicen som den är. Häromdagen ringde en av läkarna runt till några av grannarna och meddelade rart:
– Nu blir det poliovaccinering hemma hos oss med en bit grillat efteråt!
Surkulla består av 32 radhus i fem rader. Varje hus är på 122 kvm, har sex rum, kostar 16,000 kr i insats och 500 kr i månaden inklusive bränsle och amorteringar. Arkitekten som ritat husen heter Bertil Karlén och han har utgått från det gamla engelska mönstret med ett centralt rum dit alla dörrar leder – ett allrum som är en kombination av hall och matrum.
Fyra av de fem huslängorna har tvåvåningsdjupet uppdelat i tre etager. Det förefaller mycket listigt – man kommer in i en entrévåning bestående av kapprum, litet extrarum, allrum med takfönster samt kök. I köket är inte bara dörren utan också hela porslinsskåpet gjort av glas. Husmor kan alltså hålla ett öga på barnen både när hon lagar mat och tittar i skåpen. Utan att störas av oväsen eller släppa in matos i huset. En halvtrappa upp från allrummet ligger de tre sovrummen och badrummet. En halvtrappa ner från samma utgångsläge finns ett underbart, fredat vardagsrum med öppen spis och franska fönster ut mot terrängen.
Möjligheter att hyra plats i gemensamt garage finns och värmeledningsbekymmer är hyresgästerna befriade ifrån. Värmen kommer i tunnlar från en central gemensam med Vällingby – s.k. kulvertsystem. Alla de upptagna äkta männen slipper alltså springa ner och svära över agremanger i källaren – och fruarna slipper tjata.
Trädgårdsskötsel blir det heller knappast tal om – var och en har några sandstensplattor utanför knuten innan terrängen övergår i skogstomt. Tvättstugan är gemensam och eftersom en finlandssvensk är initiativtagare finns det förstås bastu.
Det förefaller verkligen som om bostäder av den här typen i möjligaste mån förenar villaboendets individualitet med våningens ansvarsfria lättskötthet. Surkullaborna verkar närmast hänryckta. På valborgsmässoafton hade Surkullas 32 familjer med 75 barn och många gäster gemensam majbrasa med bostadsrättsföreningen Solbacken som ligger mitt emot. Egon Kjerrman ledde allsången förstås och familjelyckan var bokstavligt talat enorm.
Och vad säger arkitekten? Arkitekt Karlén suckar lätt och bekänner att det är kolossalt svårt att driva ett sånt här bygge. Folk blir nämligen alldeles yra och får för sig att det är en villa de håller på att få – när det egentligen är en exklusivare typ av hyreshus. För de pengar ett radhus kostar finns det inte plats för alltför personliga önskemål.
Men de fördelar i fråga om banklån och dylikt som medföljer en bostadsrättsförening kommer också ett visst tvång från Statens sida. Arkitekten tycker dock att han klarade sig rätt bra så långt som fram till stommen. Sedan blev det en fruktansvärd historia. Trångbodda våningsmartyrer som plötsligt får ett hus har svårt att stävja fantasin.
Orgierna i aparta tapeter och linoleum-mattor gav honom oerhörda inköpssvårigheter och stark huvudvärk. Den stackarn ryggade som en häst inför många mönstrade önskemål men rördes av sina surkullabors romantiska lycka, sa ja till så mycket han kunde och poängterade att ångra sig fick de göra själva. Men resultatet blev allt ganska gott och de lever lyckliga än i dag.”
Uppställning framför hus 2, 1959. Från vänster:
- Egon Kjerrmanmed fru Ruth, vuxne sonen Tommy och babyn John-Erni.
- Catrin Westerlund ensam med 2-åriga Lotta medan Putte Wickman turnerar.
- Per Persson hustru Britt och barnen Mats och Åsa.
- Lars Ramsten på resa lämnade fru Grethe med barnen Putti, Pip och Pullman.
- Pekka Langer och barntidningsredaktören Bibi har också barntrio.
- Allan Schulman och hustru Eva har hamnat i paradiset med fyra telningar.
De första familjerna som flyttade in i Radiohusen var:
Hus 1:
- Måbärsstigen 14 – Folkskollärare Göran Scharp
- Måbärsstigen 16 – Intendent Karl-Erik Wiktorsson
- Måbärsstigen 18 – Tandläkare Lars-Erik Lindström
- Måbärsstigen 20 – Arkitekt Per Holmgren
- Måbärsstigen 22 – Kapellmästare Putte Wickman
- Måbärsstigen 24 – Ingenjör Erik Zotterman
Hus 2:
- Måbärsstigen 26 – Programdirektör Allan Schulman
- Måbärsstigen 28 – Redaktör Pekka Langer
- Måbärsstigen 30 – Jur.kand. Nils Aschan
- Måbärsstigen 32 – Regissör Olle Hellbom
- Måbärsstigen 34 – Leg. läkare George Matell
- Måbärsstigen 36 – Redaktör Lars Ramsten
- Måbärsstigen 38 – Redaktör Bo Isaksson
Hus 3:
- Måbärsstigen 40 – Rektor Algot Teng
- Måbärsstigen 42 – Dir. Gunnar Söderholm
- Måbärsstigen 44 – Dir. Göte Nilsén
- Måbärsstigen 46 – Civ.ing. Lars-Erik Sjöqvist
- Måbärsstigen 48 – Redaktör Per Persson
- Måbärsstigen 50 – Redaktör Olle Alsén
Hus 4:
- Måbärsstigen 52 – Bergsing, L.-G. Telander
- Måbärsstigen 54 – Dir. Bertil Hedin
- Måbärsstigen 56 – Reklamkons. Bengt Westrell
- Måbärsstigen 58 – Dir. Ossian Treutiger
- Måbärsstigen 60 – Leg. läkare Dag Hallberg
- Måbärsstigen 62 – Civ.ing. Leif Grinndahl
Hus 5:
- Måbärsstigen 64 – Redaktör Tore Hallén
- Måbärsstigen 66 – Flygstyrman Anders Törnblad
- Måbärsstigen 68 – Ing. Tore Hedström
- Måbärsstigen 70 – Leg. läk George Jacobson
- Måbärsstigen 72 – Arkitekt H. M. Martens
- Måbärsstigen 74 – Kapellmästare Egon Kjerrman
- Måbärsstigen 76 – Leg. läk. Torsten Lindahl